I lördags var det spelväll med grabbarna (Robban & Larsen). Spelade nya Pro Evolution Soccer och Silent Hill: Homecoming. PES spelades till mörkret infann sig...då gick vi över till Silent Hill. Har insett att mina nerver inte är gjorda för skräckspel...med det sagt måste jag tillägga att Silent Hill: Homecoming var sjukt roligt. Skrämmande men roligt. Inte alltför avundsjuk på huvudkaraktären i det spelet inte. Springa runt i en övergiven håla till stad full av zombies med bara en ficklampa, en kniv och ett järnrör i jakten på att hitta sin borttappade lillebror. Tack men nej tack. Får mardrömmar bara jag tänker på det.