Kännt mig riktigt produktiv idag. Fått ganska mycket uträttat, för ovanlighetens skull. Nästan kännts som man varit på väg in i någon slags höst-dvala den senaste månaden. Verkar som det är på väg att vända, vilket känns väldigt skönt.

Halloween i morgon. En dag som rent historiskt inte brukar sluta så bra för mig. Med några hemska utekvällar i bagaget så ser det ut att bli lugnt och trevligt i år. Inte värt att riskera något, på vad som verkar va min absoluta oturskväll.

Trött idag. Någon ligist som knackade på mitt fönster i natt runt kl.2. Ganska obehagligt faktiskt. Till råga på allt ringde det kl.7 i morse. Jobbet kallade. Ska inte på nåt sätt påstå att jag var sugen på att åka i väg, och det blev definitivt inte bättre när jag kikade ut genom fönstret och fick se ett satans snö-oväder (snöblandat regn om man ska va helt ärlig). Men men, det var bara att åka iväg. Tror aldrig att jag har gäspat så mycket under 8 timmar tidigare.

Tog en fika med Anna när jag hade slutat. Riktigt trevligt. Länge sen man träffade henne, för länge sen. Alltid roligt att sitta och snacka med henne, och jaaaaa....jag ska komma och hälsa på i uppsala i sommar, kanske.

Kom hem och fick se att mina PSP-spel hade kommit. Kastade i Final Fantasy 7: Crisis Core med enaste gång. Och nej, jag blev inte besviken. Fantastiskt snyggt, inte så att man hade förväntat sig något annat men...ändå. Ska försöka att inte spela allt för mycket innan jag åker, men det kommer att bli svårt. Nåja, har ju trots allt God of war också. Det duger fint det med.

Kluddade lite på en lista över saker jag ska ha med mig till Hemsedal. Sjukt mycket man ska försöka få med sig alltså. Ingen aning om hur det ska gå till.

Ska försöka få tag på en ny kamera snart så jag kan lägga upp lite nya bilder. Gick igenom mitt lilla bildarkiv och insåg att de nyaste bilderna jag har är från i somras. Det duger helt enkelt inte.

Tre veckor kvar nu. Det pirrar sådär härligt i magen bara jag tänker på det. Känns som det inte kunde komma vid ett bättre tillfälle. Har verkligen kört fast här just nu. Finns ingenting att göra under dagarna. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det fungerar inte att bara sitta och vänta. Önskar att det kunde hända något speciellt. Behöver ett sånt där ögonblick när man känner att från och med nu kommer ingenting någonsin vara likadant igen. Ett sånt där ögonblick som man kan se tillbaks på om 10 år och säga: "Tack vare den händelsen är jag här idag och är den personen jag är". Det kommer inte många sådana ögonblick under livstid och jag är ganska säker på att dom inte kommer om man sitter och väntar på dom. Man måste ut och leva sitt liv och låta det komma av sig själv.

Roligt att Johan kommer hem från Luleå om någon vecka. Längesen man såg honom nu.

I lördags var det spelväll med grabbarna (Robban & Larsen). Spelade nya Pro Evolution Soccer och Silent Hill: Homecoming. PES spelades till mörkret infann sig...då gick vi över till Silent Hill. Har insett att mina nerver inte är gjorda för skräckspel...med det sagt måste jag tillägga att Silent Hill: Homecoming var sjukt roligt. Skrämmande men roligt. Inte alltför avundsjuk på huvudkaraktären i det spelet inte. Springa runt i en övergiven håla till stad full av zombies med bara en ficklampa, en kniv och ett järnrör i jakten på att hitta sin borttappade lillebror. Tack men nej tack. Får mardrömmar bara jag tänker på det.

 

Vanligtvis brukar jag inte vara speciellt orolig när jag ska till tandläkaren, men av någon anledning spelade jag upp scener ur The Dentist (Den där usla skräckfilmen från mitten av 90-talet) i huvudet på vägen dit. Tror det berodde på att jag inte skulle till samma vanliga gamla tandhygienist. Men jag måste faktiskt säga att hon visste vad hon höll på med. Missförstå mig inte, är fortfarande inte speciellt förtjust i folk som vevar omrking metallkrokar i munnen på mig i jakten på blod. Men behandlingen jag fick idag var betydligt mildare än vanligt, och med ett minst lika bra resultat.

Tog en lång promenad förut, något som för övrigt är sjukt underskattat. Skönt när man behöver vara ifred och rensa huvudet. Gick och tänkte på allt jag kommer att missa under mitt halvår i Hemsedal. Allt jag kommer att sakna och längta efter. Det sköna med det hela är att inget av det jag har funderat på får mig att vilja stanna hemma ist. Det positiva överväger det negativa. Känns som allt kommer att bli bra.

Mer eller mindre bestämt mig för att köpa ett PSP att ha där borta. Kan va skönt att ha nåt att göra när man är ledig. Blir väl iofs mycket annat, men ibland kan det va skönt att koppla av med en film eller lite spelande.

Ännu en vecka har gått. Otroligt hur fort tiden har gått på slutet. Allt som allt en lugn och skön vecka utan alltför spännande händelser. Veckans höjdpunkt var utan tvekan lördagen. Blev bjuden på middag hos Robban och Lina...Fantastiskt god mat och trevligt sällskap.

Mor och far kom hem förut efter att ha besökt lillsyrran över helgen. Måste faktiskt erkänna att jag börjat sakna den lilla skitungen lite på slutet. Menmen...hon får komma och åka skidor när hon har jobbat klart.

Inte vart utanför dörren idag. Bara suttit inne och kollat på serier...Räknade lite på det förut och kom fram till att jag följer 10 serier. Kan va dags att skaffa sig ett liv, men det är så skönt att bara få glömma allt och drömma sig bort. Allt är så mycket bättre i seriernas värld.

En dag helt utan något egentligt innehåll. Ändå en väldigt bra dag. Jag har inte gjort något vettigt alls ändå har jag varit på strålande humör. Hoppas det fortsätter.

Jag har slutat oroa mig för framtiden, och istället börjat längta efter den

Krångel...krångel...krångel. Varför kan inte nåt gå helt smärtfritt?

Inte bloggat på lite drygt ett år nu, men det kändes som det kunde va dags igen.

Precis börjat återhämta mig efter mârtenshelgen. Var väl egentligen ingen höjdare, men det är alltid roligt när man får träffa alla bortflyttade kompisar. Saknades ju fortfarande ett par men man klagar inte.

Läste nyss att min lilla syster är orolig att jag inte kommer hem till jul, och att vår fina jul-tradition ska brytas. Men Malin, jag lovar dig att om jag kan komma hem...så gör jag det! Jul med familjen missar man inte frivilligt...